Brottning

Brottning är en klassisk kampsport med antika anor. Redan i antikens Grekland och dess olympiska spel var brottningen paradgrenen. Det är lätt att förstå varför sporten blivit så pass populär som den är idag. Styrka, flexibilitet, koordination, kondition, balanssinne är viktiga att ha som brottare.

Brottningens syfte

Med hjälp av kast, grepp, drag och fasthållningar ska duellanterna få varandra på rygg. I traditionell brottning är det inte tillåtet att sparka och slå motståndaren, eller ta till andra tjuvknep. Man får definitivt inte göra som legendaren Mike Tyson gjorde mot en motståndare; bet av en del av ett öra. Visserligen är Mike Tyson ingen brottare, men poängen med budskapet är att inte göra annat när man brottar.

Brottarorganisationer och stilar

Det finns två stilar; grekisk-romersk stil och fristil. I det förra alternativet är endast grepp över höfthöjd tillåtna, medan man i fristil får greppa om underkroppen också. Olika viktklasser finns för att göra brottningen rättvis. Det vore totalt orimligt att ställa en sumobrottare mot en man som väger 60 kg, eftersom vikten har stor betydelse. Det är exempelvis betydligt lättare att få grepp om en 60 kilo tung man än en sumobrottare.

I en match så bär ena parten en röd trikå och motståndaren bär en blå trikå. Brottarmattan är 12 x 12 m vilket ger en kvadratformad tävlingsbana med en area på 144 kvm. Internationella brottningsförbundet (FILA) grundades 1912 och har cirka 180 medlemsnationer, vilket är en mycket stor andel av världens länder. 1920 bildades Svenska brottningsförbundet som idag har cirka 170 anslutna föreningar runt om i Sverige. En rimlig gissning är att varje förening i snitt har 100 medlemmar vilket ger en siffra på omkring 17000 aktiva brottare.

Svensk brottning

Sverige är ett mycket framgångsrikt land, omkring 100 OS-medaljer samt nästan 120 EM- och VM-titlar. Frank Andersson, Mikael Ljungberg och Martin Lidberg har varit tre stora namn inom svensk brottning.